Nu kommer jag nog att skriva ett inlägg som jag kommer att korva in mig i.
Men det är ju det här med folk som pratar lite och folk som pratar mycket. Bland dem som då pratar mycket tycker jag det finns i huvudsak två kanske tre huvudkategorier.
1. Den som är väldigt underhållande, rolig, fyndig och samtidigt intressant.
2. Den som pratar och pratar och pratar. En sån som många drar sig för att sitta med på typ lunchen eller fikat.
3. Den som pratar mycket, om ganska intressanta saker men inte kanske gått i kulskolan.

Jag gillar ju absolut nummer 1. BÄST, 2.an ger mig typ ångest 3.an går väl ann.
Jag då, jag pratar väl en hel del och sen vill jag påpeka att det är få som klår min decibel, speciellt i telefon.
Då vill ju givetvis jag tillhöra nummer 1. Min största skräck är att vara en nummer 2. tänk om typ alla man känner tänker att, nej kan hon inte vara tyst nån gång, prata om roligare saker och inte bara om sig själv hela tiden.
Det kommer man nog aldrig att få veta, för ingen skulle nog erkänna detta faktum utan bara säga att man ABSOLUT är en jätterolig prick!!  Men som tur är pratar jag fantastiskt fort så om jag utråkar folk så går det i alla fall undan.
Det är därför jag inte är nån talare. Jag pratar så fort så själva innehållet och dramatiken i ett tal eller en berättelse kanske inte kommer till sin rätt när jag sätter igång. Därför om jag börjar berätta nån rolig historia Mikke och jag varit med som så slutar det ofta med att jag säger att han får ta över och berätta slutet så folk fattar och kan skratta i slutet även om de inte hunnit förstå min del av berättelsen.